Veckans sång 4

Jesu, själens enda tröst, Slut mig till ditt hulda bröst! Medan havets vågor slår, Vilda stormar övergår, Mig i dina armar slut, Till dess stormen rasat ut! Led mig genom öknen visst Och till himlen tag mig sist!

Annan tillflykt har jag ej. Lämna mig ej ensam, nej! Hjälplös ser jag upp till dig, Uppehåll och trösta mig! Du är all min tröst, mitt stöd, Enda hjälp i liv och död. Bliv hos mig och ständigt var Mot det onda mitt försvar!

Jesu, du är nog för mig. Mer än allt jag har i dig. Du som är den svages stöd, Hjälp och lindra i all nöd! Du har idel helighet, Jag har orättfärdighet. Jag är oren, full av skuld, Du är nådig, mild och huld.

C. Wesley 1740 • Svensk-amerikansk övers. 1860 • Bearb. 1962, 1978

Betraktelse

Jag är svart, ty solen har bränt mig.
Höga v 1:6

Hur sker detta? Av naturen förstår vi ganska väl, att solen, ehuru han är själva källan till ljuset, dock med sina klara strålar bränner envar svart, som ständigt vistas i dess sken. Sammalunda tillgår det även i Kristi andliga rike. Men hur? Kristus är det eviga ljuset, Faderns härlighets sken, i vilket finnes icke ens den minsta fläck av mörker: han är Guds egentliga och sanna rättfärdighet, uppenbarad i köttet, vilken även gör syndaren rättfärdig av tron, såsom skrivet är: Honom som icke håller sig vid gärningarna utan tror på honom, som den ogudaktiga gör rättfärdig, hans tro varder honom räknad till rättfärdighet (Rom. 4:5). – Om Kristus således är sin församlings egentliga rättfärdighet, såsom han sannerligen är det, så fråga vi: hur kan då den andliga bruden säga så, att själva solen ( Kristus) bränt henne svart? Svar: Av denna orsak, att ju klarare denna sol lyser på dig, dess svartare blir du i dina egna ögon; i ju rikare mått du fattar Kristi nåd och kärlek, desto eländigare och syndigare ser du dig själv vara. Så gick det även med Paulus. Förrän han lärde känna Kristus, hade han (efter eget tycke) mycket, varöver han kunde berömma sig (läs Fil. 3:5) och var” efter den rättfärdighet, som är av lagen, ostrafflig.” Men sedan han lärt sig känna Kristus, räknade han allt det för skada och orenlighet, som förr varit hans vinning, ”Emot den översvinnliga Herren Jesu Kristi kunskap”, så att han, som redan i 20 års tid flitigt uträttat sitt apostlaämbete, likväl bekände sig fortfarande vara den störste bland syndare (1 Tim. 1:15). Ser du, solen hade bränt honom svart! Kristi rättfärdighet, nåd och kärlek hade så alldeles intagit honom, att han var helt död från sin egen rättfärdighet och lagen, och nu levde blott i Kristi tro (Gal. 2 : 20). På detta sätt bränner Kristi nåds härlighet all människans egen godhet, berömmelse och ära till aska, på det vi må kunna säga med Paulus: ”Kristus lever i mig.”

All egen prydnad vi försmå. Ny dräkt oss Jesus skänka må. Vår brudgums kläder bära vi, Vi skola visst välkomna bli.

Fr. Gabr.Hedberg ur Livsord. Dagliga betraktelser 25 jan.

Dagens bibelord

1 Petr 1:23 Ni är ju födda på nytt, inte av en förgänglig säd, utan genom en oförgänglig, genom Guds levande ord som består.

Dagens betraktelse

"Jesus är utgiven för våra synders skull och uppväckt för vår rättfärdiggörelses skull. För dig är Jesus född, för dig utgiven, för dig är han död och uppstånden och åter levande. Dig tillhör han med liv, lidande och död. Förbannelsens träd har förvandlats till livets träd. Var och en som står därunder vågar nu jubla: vem vill åklaga den som Gud har utkorat? Jesus är vår medlare, försoningsoffer, försvarare, överstepräst, återlösare och hjälp i nöden..."

Förra veckans sång

Jag är ju döpt och Herren klädde mig uti härlig högtidsskrud, och barnarätt han mig beredde, nu är jag Jesu egen brud. Jag är med blodet återköpt, till Jesu död jag är ock döpt.

Ett är nödvändigt

Betraktelse ur andaktsboken av H-E Nissen (Klicka på länken och välj Dagens betraktelse i menyn till vänster)